Igenkänning

En del säger att socialdemokratin famlar inför dagens utmaningar och visst kan det tyckas svårt att formulera en stark och tydlig dagspolitik mitt i det paradigmskifte som sker nu när nyliberalismen rämnar. Som vänstermänniska känner jag mig ändå trygg när jag känner igen mig i hur andra formulerar våra vänstervärderingar. Utifrån dem kommer vi lyckas formulera vägen ut ur det nyliberala misslyckandet.

När Reinfeldt säger att man skall höja pensionsåldern till 75 så blir det så uppenbart hur delat Sverige har blivit. För många skulle det vara fullt möjligt och kanske till och med önskvärt att jobba längre. För andra är det svårt nog att orka kvar i arbetslivet tills man fyller 65. Och vilka Reinfeldt representerar i det sammanhanget är ju uppenbart. Jag vet inte om han skiter i de andra – de som inte orkar till 65 – eller om han helt enkelt inte har någon kontakt med den delen av befolkningen som gör det tunga jobbet i ett Sverige där klassamhället hårdnar.

Om man är det minsta vänster så är reaktionen självklart att man ser hur Reinfeldts förslag slår utifrån klasstillhörighet. I en tid när den svenska socialdemokratin är ovanligt modfälld är det befriande att runt omkring sig höra hur andra reagerar på samma sätt på Reinfeldts utspel, att höra hur klassanalysen lever, att känna igen sig i hur andra tänker på det sätt som vänstern alltid har gjort.

Den igenkänningen ett också ett viktigt tema i Göran Greiders bok ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället”. Och genom hela första avsnittet är igenkänningen ständigt återkommande. Jag känner till exempel väl igen mig i den upprymdhet Greider beskriver att han kan uppleva inför ekonomiska kriser. Det handlar förstås inte om allt det elände som följer i krisens spår med arbetslöshet, ökade klassklyftor och social utslagning, utan det är en upprymdhet inför att en kapitalismens kris visar på en spricka i en mur där man kan skönja att en annan samhällsmodell är möjlig, att det – som Greider skriver i titeln till sin bok – måste finnas en väg ut ur det här samhället. Det är ett uttryck för hur vänstern alltid haft ett systemkritiskt förhållningssätt till den rådande samhällsmodellen.

Ett annat igenkännande som jag nyligen upplevde var hur Stefan Löfvén uttryckte sig i ett pressmeddelande när han blev vald till partiordförande. Han talade där om vänsterns frihetsbegrepp och det var som att i nya ord läsa ett gammalt citat från Marx och Engels kommunistiska manifest. Löfvén uttryckte det med att ”Din frihet och dina möjligheter är också förutsättningar för min. Det är det som förenar oss socialdemokrater i hela Sverige och i världen”. Marx och Engels skrev 164 år tidigare att ”I stället för det gamla borgerliga samhället … framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling.” Att varje individ måste kunna få utvecklas fritt är förutsättningen för allas frihet, det är kärnan i vänsterns frihetsbegrepp som ekar genom seklerna.

Klassanalysen, det systemkritiska förhållningssättet och strävan efter varje individs frihet. Grunden för arbetarrörelsens politik har varit den samma från början och det är en grund som håller utmärkt även för att ta oss an framtidens utmaningar.

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Liknöjdhetens Allians

Vi lever med massarbetslöshet, ökade klimatutsläpp och vanvård på äldreboenden. Ändå utsätts inte Reinfeldt för medias jakt på samma sätt som Juholt. Hur kan det vara möjligt. Visst är ett parti med interna problem intressant att bevaka, men varför är inte en regering som så grundläggande misslyckas med centrala delar av sitt uppdrag lika intressant att granska. Visst måste det handla om förväntningar. Socialdemokratin förväntas vara en garant för ett rättvist Sverige, en kraft som kämpar för ett bättre samhälle. Det är en förväntan som det krävs mycket för att leva upp till. Men vad förväntas av Alliansen. Egentligen bara att upprätthålla ett Status Quo. Det är en allians för dem som är nöjda med sakernas tillstånd. En liknöjdhetens allians. Och hur ställer man en sådan till svars?

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Globala svek och lokala möjligheter

Efter ännu ett möte om klimatet står det än mer klart att det är lokal handling som krävs om vi skall kunna minska risken med klimathotet. Vi kan uppenbarligen inte förvänta oss att våra internationella ledare skall ta tag i klimatfrågan och peka ut riktningen. Det som krävs är att vi var och en tar ledningen och visar allt det som går att göra. Det är kul att det finns så många goda exempel här i Tidaholm. Västgötabladets klimatfamiljer som visar vad var och en kan göra i hemmet, Windforce som driver på en helt ny rörelse för att göra sin egen förnybara el, Minmundus som säljer ekologiska barnkläder och annat miljösmart till våra barn, Tidaholms energi som säljer klimatsmart fjärrvärme och nu provar unik spjutspetsteknik tillsammans med klimatfamiljerna för att kapa bort behovet av smutsig elproduktion, Tidaholms kommun som sätter upp 170 kvm solpaneler på nya Forsenskolan och mycket mycket mer… Det är sådana krafter som tillsammans kan skapa den förändring som krävs.

De globala förhandlingarna kommer inte komma till något konkret resultat förrän lokala och regionala krafter visar att det går att minska utsläppen. Vi måste lokalt visa på de långsiktiga möjligheterna så att andra vågar lyfta blicken från de kortsiktiga hoten med förändringar. Och det gör vi och det måste vi fortsätta göra!

Andra som skriver bra om klimatförhandlingarna är Matilda Ernkrans och Lena Sommestad.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar

Tid för ansvar… eller ska vi sänka priset på en latte med tre kronor?

Fem miljarder. Det är vad regeringen vill använda för att göra besöket på lunchrestaurangen åtta kronor billigare. Anders Borg säger att det behövs återhållsamhet i statsbudgeten men att sänka priset på fredagspizzan med sju kronor, det får bara inte vänta. Det är makalöst vilken brist på insikt regeringen har om vilka som är de stora utmaningarna i vårt samhälle.

Vad kunde man annars få för fem miljarder? Höjda anslag till Sveriges kommuner skulle behövas för att undvika att vi måste höja skatten eller minska anslagen till skolan och äldreomsorgen i många kommuner nästa år. Annars skulle man kunna sänka skatten för pensionärerna så att deras skattenivå närmar sig den nivå som vi som arbetar betalar. Eller så kunde man fördubbla statsanslagen till miljö- och naturvård istället för att skära ned på dem som regeringen föreslår.

Men hur skulle det ses ut? Anders Borg kallar sin budget ”Tid för ansvar”. Då kan man väl inte sänka skatten för pensionärerna, bibehålla den kommunal servicen eller skapa en bättre miljöpolitik. För inget av det kan väl vara mer ansvarsfullt än att sänka priset på en latte med tre kronor?

PS. På tal om ansvar i en recesion så är det värt att läsa Lena Sommestads referat av Keynes’ snabbkurs i krishantering. DS.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

En ond man… och onda idéer.

Efter det som hänt i Norge är det självklart att fråga sig vad som kan driva en person till sådana vansinnesdåd. Det är intressant att se hur Sverigedemokraterna väljer att fokusera på att Breivik är en ond man och sinnesjuk. Visst är det svårt att tro att en psykiskt frisk person kan begå sådana våldshandlingar, men det är ju uppenbart att det också finns politiska motiv bakom. För Sverigedemokraterna är utmålandet av Breiviks ondska och galenskap det enda sätt som de kan dra en skarp linje mellan sig själva och honom. Idémässigt står de ju nära varandra och ett tydligt avståndstagande från hans idéer kan de ju knappast gå ut med utan att förneka sig själva.

En sak som förenar Breivik och Sverigedemokraterna är idén om ”de andra” som skiljer sig från ”oss”. I Breiviks och Sverigedemokraternas fall är idén att det är muslimer och människor med annat kulturellt ursprung som sägs hota det norska, det svenska, det västerländska eller hur de väljer att definiera sin egen tillhörighet i motsats till andras. Utan denna uppdelning i vi och dom finns det ingen grund för Breiviks våld och inte heller för en främlingsfientlig politik à la Sverigedemokraterna.

Det bästa receptet mot våldsdåd likt de som drabbat Norge är att kämpa för ett tolerant samhälle som bejakar mångfald och mångkultur, att arbeta för ett samhälle där vi glädjs åt våra olikheter istället för att frukta dem.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | 2 kommentarer

Överflödets tid

Nu hänger höet på hässjor, grönsakerna har fått överhanden över ogräset, spannmålen har börjat gå i ax och caféet är öppet. Det har varit en hektisk tid med höhässjning, ogräsrensning, bakande och annat försommararbete. Men nu börjar tiden då det är dags att skörda, att fylla ladan, äta nyupptagen färskpotatis, hänga i caféet och prata med gäster och stå på torget och sälja grönsaker. Det är en underbar tid då överflödet sätter sin prägel på gården.

Nu har vi snart mängder av olika grönsaker: tomater, sockerärtor, broccoli, färskpotatis, späda färska morötter och mycket mer. Egentligen finns ju allt detta tillgängligt året runt … i butiken. Vi skulle väl kunna unna oss allt detta när som helst. Varför försaka? Men att leva med årets växlingar, odla sin egen mat och äta efter säsong ger så mycket mer. Det är inte bara präktigt miljöengagemang som gör att vi i stor utsträckning lever så. Då hade vi aldrig orkat med det. Nej, det är känslan av årets första jordgubbar, den första nyupptagna potatisen eller en hel lunchtallrik med olika slags färska grönsaker som gör att det verkligen känns som sommar. Precis som den rökta korven dagarna efter höstslakten eller de syrade brytbönorna på vårvintern hör den tiden till. Att äta hemodlad mat efter årstid ger helt enkelt en ytterligare dimension till matupplevelsen, en upplevelse som aldrig går att köpa i någon butik.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 2 kommentarer

Vem kan man lita på?

Samarbete, förhandlingar, överenskommelser och kompromisser, det är vad en stor del av politiken handlar om. I politiken enas vi om saker. Alla får inte som de vill men alla skall kunna känna sig nöjda. Och när man har gjort en överenskommelse så står man för den, eller?

Under ett par år arbetade vi tillsammans över partigränser för att skapa en vindbruksplan för kommunen som hade ett brett politiskt stöd. Det är min uppfattning att den typen av stora långsiktiga beslut vinner på att inte ha en knapp majoritet även om det innebär att beslutet i sig är längre från det jag önskar än det annars hade varit. En bred majoritet ger en tydlighet gentemot de som söker tillstånd för att bygga vindkraft och också gentemot de som oroas för vindkraftetableringar där de bor och driver verksamhet. Vi hade en öppen och bred diskussion om vindbruksplanen. Många var involverade och vi sopade inga svåra frågor under mattan utan arbetade för att faktiskt komma överens, och vi lyckades. Planen togs med full enighet i fullmäktige. Men sen då?

Vi har hanterat tre vindkraftsärenden i nämnden sedan planen trädde i kraft. I ett ärenden där sökande ville bygga i ett område som kommunfullmäktige utpekat som olämpligt var det på håret att borgerliga ledamöter i nämnden röstade för att ge ett bygglov, men där verkade de inse det orimliga i detta och lät bli. 

Så i förra veckan gick de borgerliga hela vägen och bröt mot överenskommelsen om planen när de röstade för att ge bygglov till ett vindkraftverk i ett restriktivt område, trots att detta var något vi under arbetet med planen diskuterat och varit eniga om inte var lämpligt. 

Det tredje vindkraftsärendet vi hanterat är ett miljötillstånd för tre vindkraftverk i ett område norr om Dimbo. Detta var vi i majoriteten tveksamma till när vi gjorde planen men moderaterna var kompromisslösa på just den punkten. (Man kan ju alltid spekulera i varför men det överlåter jag till andra.) Med samma logik som de borgerliga använt i hanteringen av planen hittills skulle vi förstås kunnat säga nej till dessa tre verk. Men det är tydligen skillnad på oss och de borgerliga. Medan de svänger som vindflöjlar i blåsten så står vi för de politiska uppgörelser vi gör och de löften vi ger.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 3 kommentarer

Min och mera!!!

Min sons vanligaste ord just nu – förutom ”traktor” som ständigt ligger på topp – är ”min” och ”mera”. Han kan inte få nog och dela med sig är det värsta som finns. Har någon annan något skall han också ha det. Nu är han ju inte ens två år så han kan väl vara ursäktad, men samtidigt tycks det ju vara just så man skall bete sig för att vara en god medborgare i vårt ekonomiska system. Min och mera, är inte det kommersialismens och den eviga tillväxtens viktigaste slagord?

Är det verkligen så att vi måste ha ett ekonomiskt system som förutsätter att vi  aldrig skall vara riktigt nöjda, att vi alltid skall vilja ha lite till? För utan tillväxt lär väl det system vi har idag kollapsa rätt fort? Som kommunpolitiker uppskattar jag självklart att vi får utrymme att göra mer inom välfärden utan att behöva höja skatten tack vare den ekonomiska tillväxten. Och om det är så att vi med samma insats av arbete och naturresurser lyckas få ut mer välstånd genom att göra saker effektivare så är väl det en god tillväxt? Men haken är väl att det inte är riktigt så väl i verkligheten. När tillväxten istället kräver mer och mer olja och andra naturresurser eller allt mer orimliga arbetsvillkor med bortsortering av vissa och hårdare krav på prestation från andra så kommer den ekonomiska tillväxten i konflikt med välståndet, för det mäter vi ju i annat än pengar, eller?

Visst kan vi säga att det är skillnad på tillväxt och tillväxt. Den kan vara hållbar och den kan vara ohållbar. Men är den verkligen nödvändig? Saknar vi verkligen förmågan och behovet av att vara nöjda, att säga att nu är det nog, nu har jag det bra, jag jobbar lagom mycket och har det jag behöver. Jag vet faktiskt inte… men man kan ju hoppas. För visst är det skönt när man är nöjd.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Hur svårt kan det va?

Visst är det skönt när man gjort nåt själv. Från grunden alltså. Inte bara gått till affären och köpt det man behöver utan faktiskt har knåpat ihop det helt på egen hand. Tyvärr är det allt för sällan det händer. Konsumtionens omedelbara behovstillfredsställelse är ju ett frestande enkelt alternativ. Och att göra det själv … det är väl svårt … eller?

Vi lever i en värld där vi har krånglat till så mycket och gjort saker avancerade. Kanske var det för att det skulle bli enklare men blev det verkligen det? Det är klart att det är enkelt att åka till verkstan när bilen krånglar och koppla in den i en dator och vips har man svaret på vad som behöver ordnas. Eller att stoppa i sladden i väggen och få el från ett kärnkraftverk. Busenkelt … så länge det funkar. Men känslan, den säger ju knappast att det är enkelt. Tvärtom känns det som att riktigt vardagliga saker har kommit utom vår kontroll och blivit otroligt avancerade, bortom mänsklig förmåga att greppa utan specialistkompetens. De kan nästan få något mystiskt över sig.

Som grönmögelost, som jag skrev om i en tidigare blogg. Visst är det magiskt hur mjölk förvandlas med hjälp av bakterier och mögelsvamp. Det låter ju nästan som det skulle vara farligt om man inte gör rätt och något som skall göras i ett sterilt laboratium av personal i vita rockar. 

Äh, hur svårt kan det bli. Såhär här gjorde jag sist: Tillsätt lite fil och en bit av en mögelost till rumsvarm mjölk. Råka glöm bort den ett halvt dygn för att du får gäster eller gör nåt annat kul. Kom ihåg den strax innan du ska gå och lägga dig och värm den då till 30 grader och ha i lite ostlöpe och låt den stå till dan efter. När du vaknar kan du skära ostmassan i små kuber och sen äta frukost och läsa tidningen. Rör om nån gång under tiden. Sen har du ostmassa som simmar runt i vasslen som du kan ha upp i en plasthink som du borrat massa hål i och låt den stå framme ett dygn och rinna av. Nästa dag kan du ta ur den ur formen. Ha på rätt mycket salt utanpå och vira in den i en kökshanduk. Sen börjar den leva. Efter några dagar kommer möglet fram och då kan du stoppa undan den i kylen ett par veckor. Sen, när du inte vill vänta längre så äter du upp den. Hur lätt som helst!

Vi  tar emot volontärer här på gården. Under åren är det kanske ett hundratal som har kommit hit för att delta i gårdens verksamhet och bo med oss allt från en vecka till ett år. Är det något som jag vill att de skall ha med sig härifrån så är det känslan av att de kan fixa saker själva. Vi gör ost, odlar grönsaker tillsammans, slaktar höns till middag eller nåt av allt det andra som det finns förutsättningar att göra på en liten självförsörjande gård. Jag vill att deras känsla av att saker är mystiska och komplicerade skall övergå i en känsla av tillit till deras egen förmåga att åstadkomma saker. Det är något som behövs mer av i vår värld, oavsett om det handlar om  att för skojs skull kunna göra en egen ost, att laga bilen själv istället för att ringa verkstan eller att försöka kyla ett kärnkraftverk med okonventionella metoder. Utan den tilliten är vi otroligt sårbara.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vem litar på kärnkraftsindustrins propagandister?

Nu tar kärnkraftsindustrins propagandister i allt vad de kan. Medan reaktorer i Japan drabbats av partiell härdsmälta så tycks den svenska kärnkraftslobbyn drabbas av en total sådan. Vem tror de skall lita på dem när de nu går ut och talar om att kärnkraft är säkert och att vi inte skall oroa oss. Kärnkraftsindustrin har byggt upp en otroligt stark lobbyapparat. Orsaken är självklart att de själva inser att det behövs för att kunna motivera en sådan riskfylld och miljöförstörande verksamhet.

Samtidigt som det är akut kris i Japans kärnkraftverk så fick jag igår veta att Continental Precious Minerals nu är igång med sonderingen för att påbörja provborrningar efter uran här i Tidaholms kommun där de också har ”mutat in” delar av mina marker. Det är klart att det blir ännu mer skrämmande när kärnkraftsindustrin kryper så nära inpå en. Jag har tidigare försökt få besked av miljöministern hur han ställer sig till uranbrytning men han tycks inte så sugen på att svara.

Nej, det känns skönt nu att titta ut genom köksfönstret och se vindkraftverken på Källeberg snurra. Det finns gott om konkurrenskraftiga alternativ till kärnkraften. Det gäller bara att göra rätt val, dels som elkonsumenter där vi kan välja grön el och dels som medborgare där vi kan rösta på och engagera oss i partier som vill avveckla kärnkraften och ersätta den med gröna alternativ.

Läs gärna också Leif Pagrotskys reflektioner utifrån det som händer i Japan. Kloka tankar från en före detta näringsminister som förhandlade fram stängningen av Barsebäck.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar